cwabergen

Yippi kay yey motherfucker.

Då var det äntligen dags för lite våldsgästning här på bloggen. Dagens skribent är varken Martin Simonsson eller Douglas Reinisch, inte heller är det någon av de andra två stackars ungkarlarna på fryseböldslien (eller va fan nu adressen hette, omöjligt att lägga på minnet). Här snackar vi om en skribent från en annan planet, nämligen Venus. So who am I? Ni som följer bloggen har säkert lagt märkte till beteckningen "MLI" i de senaste inläggen. Och för ni som inte har hjärnan där den borde sitta, så är MLI detsamma som Emelie. För att verkligen komma till skott så är det alltså Emelie Jansson som sitter här denna afton o skriver så pennan glöder. Mitt namn kanske låter bekant? Jag kan lova att nästan alla läsare till denna blogg har träffat mig in real life någon gång. Så det får räcka, vet ni fortfarande inte vem jag är får ni leva med det. Kl 06.57 i torsdags landade jag iallafall på stationen, och imorgon kl.10.28 lyfter jag igen för hemfärd. Denna visit kan faktiskt inte beskrivas med ett enda ord. Den kan inte beskrivas med 19 673 ord heller. Att åka upp och besöka dessa fyra killar är alltså något man måste göra för att förstå det jag har varit med om. Och det är en jävla massa.

Till och börja med kan jag säga att jag aldrig i hela mitt liv skådat en sådan här svinstia till lya! Golvet täcks av grus, damm, skor, kalsonger, kläder, pet flaskor, matrester, sladdar, påsar m.m m.m m.m. Köket får självklart inte den dagliga omsorgen som ett kök behöver. Och det känns som om man tar sin tallrik, efter man ätit klart, till köket för att diska den eller helt enkelt bara ställa undan den så har man begått ett brott utan dess like. Inne på toan gäller det att ställa/ lägga så mycket som e möjligt på golvet. MEN! Med handen på hjärtat börjar jag faktiskt gilla denna ofattbara oordning o kaos som råder i denna lägenhet. Det har faktiskt sin charm! Allt känns så öppet, så naket, det finns inget som behöver döljas, man skäms inte för den ensamma strumpan i hörnett eller för den dammtuss samling som har samlats på lampskärmen. Allt/alla är älskade!

En annan sak som jag lagt märkte till i denna flock är att ingen har tagit på sig rollen som ledar-hanen. Om det hade funnits en sådan hade det inte behövt ta sån jävla tid för flocken att besluta sig om någonting. Varje gång ett förslag dyker upp ska alla analysera förslaget både innan och utan tills dess att alla glömt bort om vad de vad man skulle besluta om från början. Här kanske Mao hade fyllt en ganska bra funktion ändå.

Samtidigt måste jag säga att de är väldigt söta de små pojkarna. Det finns så mycket kärlek i detta hem och en väldigt stor gemenskap. Humorn och skratten når inga gränser. Endast doggeboy skrattar mer på en dag än hela Nordkoreas befolkning skulle göra på ett helt åt. Det är faktiskt ganska otroligt.

Nu ska jag knyta ihop säcken för detta inlägg, eller tänka på refrängen. Jag pallar inga slutsatser och jag pallar inte skriva om dagens händelser för jag blev alldeles för trött för det just nu. Det är bättre att D eller S får götta sig i det senare i natt eller imorgen eller aldrig. Här är iallafall en resumé:

•-          Väckning.

•-          MTV-kollande.

•-          Uppstigning.

•-          Matlagning

•-          PES-turnering (där Anna åter igen tog hem segern)

•-          Promenad med snöbollskasting på bilar.

•-          Negerbollsbakning

•-          Filmtjam med Butterfly effect.